Lite Gripsholmshistoria ( från en som var med)

Gripsholms Flygvapenförening har sin grund från 1960 genom ”avknoppning” från dåvarande Stockholms Luftbevakningsförbund. Stockholmsföreningen bildades redan 1946 och fick med den tiden ett rekrytering och verksamhetsområde omfattande hela Stockholms län och större delen av Södermanland. Ett ohanterligt område från Upplandsgränsen i norr till Östgötagränsen i söder, från Rorslagens och Stockholms yttersta skärgårdar i öster till gränsen mot Örebro och Västmanlands län i väster. Det fanns visserligen ett par ”konkurrerande” organisationer inom området – Haga - och Rorslagens Luftbevakningsföreningar, men Stockholmsföreningen var den ojämförligt största. Några försigkomna sörmlänningar hade bildat en ”Södertälje-sektion” av Stockholmsföreningen, men i slutet av 50-talet insåg föreningens styrelse att det kanske vore bättre att släppa Södermanland till en fristående, ny förening. En tanke som fick stöd från ”paraplyorganisationen” Sveriges Luftbevakningsförbund - nuvarande FVRF- och från ”luftbevakningsofficerarna” på det ännu existerande F13 och F18.

Frivilligavdelningen var vid den tiden inte påtänkt, utan de så kallade ”luftbevakningsofficerarna” administrerade allt som rörde den optiska luftbevakningen; även dess personal – lottor, värnpliktiga och ungdomar. Trots frånvaron av ”fax” och datorstöd fungerade det hela mycket bra tack vare ett brinnande intresse, pålitlig postgång och låga teletaxor.

Med stöd av ett styrelsebeslut från Stockholmföreningen bildades den 25 februari 1960 en interimsstyrelse med uppdrag att bilda en luftbevakningsförening i Södertälje. Styrelsen bestod av herrarna Lars Danielsson ordförande, Edward Sundqvist vice ordförande, Eric Lundqvist sekreterare, Harald Wolf vice sekreterare och Gösta Ståhlklinga kassör. Föreningen föreslogs få namn efter där varande kompaniområde – således blev namnet Gripsholms Luftbevakningsförening, Medlemsavgiften bestämdes till 4 kronor för manliga medlemmar och 2 kronor för lottor och pojkar. Summorna stod sig ända till 1967 då avgifterna höjdes med 1 krona.

Den nybildade föreningens första uppgift ansågs inom styrelsen vara att anordna ett informationsmöte för kompaniets personal och informera lokalpressen. För mötet hyrdes ”Rotundan” i Mariekällskolan för ett grundbelopp på 60 kronor och 4 kronor per utnyttjad timme. Dock ansågs denna kostnad så betungande att man beslöt att hos skolstyrelsen i Södertälje ”efterhöra möjligheten av att erhålla restitution av lokalhyran”. Ett 50-tal personer kom till mötet som resulterade i att föreningen under sitt första arbetsår 1960  från den 25 februari till den 27 oktober kunde räkna in 44 medlemmar. 

Det satsades redan från början hårt på ungdomsverksamheten och första året genomfördes en kurs i ls-tjänst för ”luftbevakningspojkarna”. 35 anmälde sig och 23 fullföljde kursen som avslutades med en 2-dagars övning vid Lida. 

Som kuriosum kan nämnas att ett styrelsemöte på fullt allvar föreslog att all personal i Gripsholmskompaniet skulle ”kollektivanslutas” till föreningen. Som tur var bordlades förslaget för att sedan försvinna i glömska. Däremot fullföljdes ett förslag om ”ostlotteri” som genomfördes med god förtjänst för föreningen under flera år på 60-talet. En annan glädjepunkt var att ls i Torpa tilldelades föreningen som ”förenings-ls. Det var beläget på ett berg med fri insyn i damavdelningen på Södertälje Havsbad. Numera oljehamn. År 1962 ändrades – i samband med FVRF:s bildande – föreningens namn till Gripsholms Flygvapenförening.

Edward Sundqvist var föreningens grundare. Reservkapten och kompanichef för Gripsholmskompaniet samt vår förste styrelseordförande.

 Bland de många som gjorde föreningen ovärderliga tjänster bör nämnas kaptenen Gösta von Bahr, luftbevakningsofficer och senare Frivoff på F18 och rustmästare Eskil Wikerud som vid en övning i min och sprängtjänst ofta ville lägga på ett extra kilo sprängdeg ”för säkerhets skull”. Vidare Tore Hast – göteborgaren som ägnade 17 år av sitt liv åt Gripsholms Flygvapenförening. Per Ydenius –sergeant, västgöte och privatflygare som i många år flög med både ungdomar och andra medlemmar som uppmuntran och belöning vid tävlingar och dylikt.

Dåvarande rustmästarna Gunnarsson, Ragnehag och Mårtensson slet i många år – för en minimal timpenning – med ungdomsutbildning för både Gripsholm och Stockholms räkning. Med framgång; en stor del av eleverna har fortsatt inom försvaret som yrkes- och reservofficerare.

Efter F 18:s nedläggning kom vi att tillhöra först F 13 och därefter F 16. Men då har vi kommit in på senare årtionden och det är en annan historia.

/Rolf Bertel/